Musiken är Cecilia Wennerströms, förutom ett som är signerat Bernt Rosengren.
Två saxofonister som varit med ett tag i svensk jazz och så en rytmsektion bestående av de lite yngre. Inom jazzen är åldersskillnader inga problem, snarare kan det vara en vitaliserande tillgång.
När saxofonerna tystnar hörs en suverän trio. Bas, piano och trummor. Det blir musik som står för sig själv, ett gott betyg.
När saxofonerna kommer in blir det kvintett, en tät nästan kompakt kvintett som är lite traditionell till det yttre, men också uppfriskande vital. Det är helt enkelt god kvintettjazz och en njutbar jazz med tydliga melodier som är lätt att lyssna till. Den som tycker att jazz är svår har här något att börja med.
Cecilia Wennerström har ett härligt "klös" i sin tenorsax och är intressant att lyssna på. Hon krånglar inte till det utan det är raka rör och spel med mycket känsla.
Amanda Sedgwick är alltid bra på altsaxen och rytmsektionen är som sagt hur stabil som helst.
Lennart Götesson